De har väntat länge på våren. Koltrastens sång skär genom april och lämnar en reva på den brinnande himlen. Som en båge spänner sig solen, visar sina muskler och tar sedan sats för att dyka ner i horisonten.

Ännu har ingenting hänt.

Omedvetna om det som väntar häller de skål efter skål i strupen. Tror att just dem ska komma undan.

Asfalten har inte spruckit, inte öppnat en ravin mot undergången. Men den borde ha gjort det.
Det är krossat glas under deras fötter och blodet gör de spårbara. Säg till alla att det här ögonblicket inte finns längre. Det finns ett före. Och ett efter. När gryningen kommer… när den nya dagen viker ut som unga fjärilsvingar, faller kärleken i glömska.
All glädje ska åter bytas ut till mörker. Men inte än.

Manus & regi: Kajsa Wallin

Spelas i April